Messias anspråk

هُوَ الَّذِي أَرْسَلَ رَسُولَهُ بِالْهُدَى وَدِينِ الْحَقِّ لِيُظْهِرَهُ عَلَى الدِّينِ كُلِّهِ وَلَوْ كَرِهَ الْمُشْرِكُونَ

”Det är Han som har skickat Sitt Sändebud med vägledningen och den Sanna Tron, så att Han må låta den råda över alla religionens (trossatser) – hur mycket avgudadyrkarna än må ogilla det.” (Qur’anen 61:10)

Under varje tidsepok har det enligt Gudomlig sedvänja uppstått personligheter som gjort anspråk om att de skickats från Gud. De kommer under tider då tron på Gud atingen avtagit eller förvrängts, och då människor försätts i tvivel angående syftet med sin existens. För att återupprätta sann tro i deras hjärtan skickas dessa personligheter, profeter, och ledsagas av tecken, insikter och läror som tjänar till att folk förs närmre sin Skapare.

Genom de uppenbarelser som dessa personer mottar från Gud kallar de således sin samtid till att tro på dem och ansluta sig till dem. De har inga egenintressen – oftast spenderas deras ungdomliga liv i avskildhet och anspråkslöshet. De är skygga, men Gud påbjuder dem att stiga fram och vittna om den närhet de fått till Honom så att även andra människor gynnas.

Den Utlovade Messias (frid vare med honom) utropade år 1898 i sin bok Kitab-al-Bariyyah att om någon invånare i Asien, Europa eller någon annan världsdel tvivlade om Guds existens, så var han välkommen att vistas med den Utlovade Messias (frid vare med honom) och bevittna sanningen i de ord han mottog från Gud [Annons, Kitab al Bariyyah, Tuhani Khazain volym 13 sidan 18].

Profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom) hade förutspått att muslimska reformatorer skulle uppstå under varje århundrade för att återinrätta tron och beskydda den från yttre angrepp och inre feltolkningar [Sunan ibn Majah, kapitel Ma Yuzkar fi Qarnil Miah]. Han förutspådde även att en person vid namn Isa (Jesus) skulle uppstå under en tid då kristendomen var det största hotet mot islam. Muslimer skulle vid denna tid vara mycket svaga, och likna judarna vid Jesu (frid vare med honom) ankomst. Den Utlovade Messias (frid vare med honom) var alltså den utlovade reformatorn av 1300-talet efter profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom), och han hade även fått titeln Isa abn Maryam (Jesus Marias son).

Likt profet Jesus (frid vare med honom) framstod cirka 1400 år efter profet Moses (frid vare med honom), så skickades den Utlovade Messias (frid vare med honom) cirka 1400 år efter profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom). Likheterna var slående – likt judarna levde under romersk ockupation så levde även muslimer i Indien under en kolonialmakt; likt judarna utövade en mycket felvänd och strikt tolkning av sin lag, så hade även muslimer avvikt från den sanna läran; och likt de flesta judar förnekade och förföljde messias, så inträffade även samma sak nu. Den Utlovade Messias (frid vare med honom) anspråk innebar att han kommit med andliga och moraliska egenskaper som liknade profet Jesus (frid vare med honom), och det var därför han kallats Isa (Jesus) i olika profetior. Han hade kallats messias eftersom han var ålagd att bryta det kors som en gång i tiden plågade Jesus (frid vare med honom), och som nu hade fått global inflytelse. Detta gjorde han genom att kategoriskt bevisa att Jesus (frid vare med honom) i själva verket inte dog på korset, utan överlevde detta mordförsök och migrerade till Kashmir [se bok Masih Hindustan Mein]. Den Messias som både kristna och muslimer inväntade och antog skulle nedkomma från himlen var död, och vad som menades med hans återkomst var enbart att en person lik honom skulle uppstå.

Den Utlovade Messias (frid vare med honom) klargjorde tidigt under sitt anspråk att allt grundade sig på hans fullkomliga lojalitet och efterlevnad av islams helige profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom). Profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom) är den främste profeten med den slutgiltiga lagen för mänskligheten. Ett andligt ämbete kan nu enbart uppnås av en sann anhängare av islam. Islams lära är universell, och under denna tid, som kännetecknas av ett globalt samhälle, så kommer islam till sist att bli den enda egentliga religionen i världen (och redan idag ser vi att islam är den snabbast växande religionen). Den Utlovade Messias (frid vare med honom) framträdde under denna unika tidsepoks begynnelse, och genom de argument och tecken som han efterlämnat kommer islam slutligen att segra över andra religioner – genom en fredfull, harmonisk och intellektuell kamp.

Det var denna uppgift som den Utlovade Messias (frid vare med honom) riktade sin uppmärksamhet till i början av sitt anspråk. År 1885 publicerade den Utlovade Messias (frid vare med honom) en annons i 20,000 exemplar som innehöll en inbjudan till alla världens andliga ledare, och förkunnade att islam var den enda sanna religionen, och detta kunde bevisas genom att man besökte honom och bevittnade Guds välsignelser som han ständigt mottog [Surma Chashm Ariya, Ruhani Khazain volym 2 sidan 319].

Den Utlovade Messias (frid vare med honom) levde ett mycket fromt liv, och trofasthet mot Gud hade alltid funnits i hans natur. Det första han gavs var ett undergivet hjärta som aldrig haft en sann relation med någon annan än Gud. Denna relation ledde till att han föredrog avskildhet över allt annat. Vid ett tillfälle förklarade han detta för sina opponenter med följande ord:

 

”Jag var i avskildhetens kammare och ingen kände till mig, och inte heller önskade jag att någon skulle känna till vem jag var. Han [dvs Gud] tvingade mig ut från ensamhetens vrå. Jag önskade att jag kunde förbli dold och dö i doldhet, men Han sade att Jag kommer att ge dig en ärbar berömmelse i hela världen. Så fråga Gud om varför Du låtit detta ske? Hur kan skulden vila på mig?

( Haqiqat-ul-Wahi, Ruhani Khazain volym 22 sidan 153)

Hans tro på Gud var fullkomlig, och han tillskrev Honom inga svagheter, såsom att Han kunde avlas eller att Han behövde några medhjälpare. Han hade även spenderat sin ungdom i djupgående studier av alla stora världsreligioner, och han hade kommit fram till att endast islam var den sanna läran. Man kan tydligt uppleva genom att studera hans böcker att han hade djupa kunskaper om kristendomen, hinduismen, judendomen, buddismen och parsiismen.

I sin andliga resa mot Gud påbjöds han genom en vision att han skulle genomgå en lång fasteperiod, eftersom detta var enligt profeternas sedvänja och att detta var nyckeln till att motta Gudomliga välsigneser. Således fastade han under nio månader, och detta ledde till att hans fysiska begär minskade markant. Samtidigt ökade hans andliga krafter och antalet spirituella upplevelser. Utöver denna fysiska påfrestning fick han även genomgå en psykisk, och detta genom de glåpord och förolämpningar som hans opponenter öste över honom. Han uthärdade dessa med stort tålamod, likt alla profeter före honom gjort [Kitab al Bariyyah]. Genom att ha följt islams läror hade han fått ta del av de andliga välsignelser som tidigare profeter mottagit, nämligen Guds närhet och välbehag [Haqiqatul Wahy]. Han hade också givits kunskap till att lösa de frågeställningar och filosofier som uppstått under hans tid, och som ledde människan bort från Gud [Karamatus Sadiqin]. Han hade en stark tro på de uppenbarelser han mottagit från Gud, och angående deras sannhet förklarade han att han trodde på dem likt han trodde på andra Gudomliga böcker. Hans livs kall var att bevisa att profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom) var den allra främsta utav alla sändebud, och att försvara honom från de angrepp som riktats mot honom av orientalister, präster och punditar i hans tid. Utöver den intellektuella debatt som han hade med andra religioner, kallade han dem ständigt till att utmana honom med sina andliga krafter. Han inbjöd ständigt till att man skulle låta Gud avgöra frågan – och detta genom att man bad om att Han skulle skilja på sanning och falskhet, och låta den sanna religionen segra. Olyckligtvis var det mycket få som antog denna utmaning, men de som gjorde det blev således ett bevis för att islam var den enda sanna religionen.

Den Utlovade Messias (frid vare med honom) förkunnade även att Gud talat om för honom att den som följde hans lära skulle uppnå sann frälsning, lycka och välsignelse; och den som bekämpade honom skulle förbli berövad [Annons, Aina Kamalat-e-Islam]. Han svor upprepat om att det var Gud som skickat honom och att om han var falsk i detta anspråk så skulle Gud själv orsaka hans fall.

Han förklarade att Gud givit honom stor entusiasm för hans uppgift. Han hade samlat ihop 3000 invändningar som gjorts mot islam och profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom), och han besvarade alla en efter en. Vid ett tillfälle skrev han:

 

”O Du Allsmäktige Gud! Låt den dag snabbt komma, då Du visar det beslut som Du avsett, och då Din storhet lyser fram i världen,och då Din religion och Ditt sändebud segrar. Amen, åter amen.

[Chashma Marifat, Ruhani Khazain volym 23 sidan 95]

Den Utlovade Messias (frid vare med honom) grundade även sitt anspråk på den fullkomliga kännedom han givits angående de kriterier som fanns för en andlig ledare, och även om de villkor som ett sant anspråk krävde. I sin bok Izalah Auham skrev han 20 egenskaper som måste finnas i en sådan person:

1. En sann kärlek till Gud som inte kan beräknas av värdsligt intellekt och av sekulära människor.
2. En Gudsfruktan som får en till att följa Guds påbud in i minsta detalj.
3. En ståndfasthet vid svårigheter och motgångar som får beskådare att häpna.
4. Att Guds vrede faller över de människor som går för långt med att uppreta dem.
5. Om någon hänger sig åt dem med sann vänskap, trofasthet och hängivelse så drar Gud dem till Sig och skickar Sin särskilda välsignelse över dem.
6. Deras böner godtas och uppfylls mer än vad de gör för andra, så pass att de själva inte kan beräkna hur ofta det sker.
7. Ofta händer det att framtida händelser förmedlas till dem i förväg – till den grad att ingen kan mäta sig med dem i frekvens och klarhet.
8. Gud beskyddar dem på ett särskilt vis, och behandlar dem likt de vore Hans barn.
9. Om de drabbas av en hemsökelse inträffar två saker; antingen räddas de från det på ett mirakulöst sätt, eller så ges de en sådan ståndfasthet och ett sådant tålamod som innehar en slags andlig njutning.
10. De innehar utmärkta moraliska egenskaper, och utstrålar en glädje och själsro. De är rena från självgodhet, övermod, uselhet, framhävelse, avund, snålhet och trångsynthet.
11. Deras förtröstan och förlitan på Gud är av högsta standard, och det goda resultatet av detta visar sig upprepat.
12. De ges särskilda krafter till att utföra goda gärningar.
13. De ges en oerhörd medkänsla och sympati för Guds skapelse, och tjänar dem utan någon förväntan på belöning. Denna känsla är så oerhörd att de själva inte kan begripa hur den kunnat uppstå.
14. De har en relation med Gud som är grundad på fullkomlig trofasthet.
15. De ges djup insikt och kunskap av Quranen, och och meddelas om dess dolda visdomar och vetenskaper. Ingen kan mäta sig med dem i detta avseende.
16. Ett sådant intryck finns i deras tal och skrifter som inte går att finna hos vanliga talare och författare, och deras ord är respektingivande. De gör alltid intryck i hjärtat hos folk, bortsett från de som är likgiltiga.
17. Deras personlighet är respektingivande och får en att känna en liknande fruktan som man känner för Gud, eftersom de har en stark relation med Honom. Deras ansikte har en lyster av Guds kärlek.
18. Gud låter dem aldrig förnedras, och Han utsätter dem för svårigheter enbart för att rädda dem därifrån på ett mirakulöst vis.
19. Gud låter dem inte dö förrän de uppfyllt sin uppgift, och efter att deras kärlek funnit rum hos flera godhjärtade människor.
20. De efterlämnar goda ting; deras egen avkomma och deras trogna vänners avkomma följer i deras spår.

[Izalah Auham, Ruhani Khazain volym 3 sidorna 335-338]

Den Utlovade Messias (frid vare med honom) var alltså helt övertygad om det anspråk han gjort, och han var redo att utstå alla svårigheter som stod mellan honom och hans uppgift. Att kalla sådana människor till Gud som hatar en är något som endast kan göras av personer som har en sann relation med sin Skapare.

Detta kapitel avslutas med några citat av den Utlovade Messias (frid vare med honom):

”Det är enbart jag som är ljuset av denna mörka tid. Den som följer mig kommer att skyddas från de gropar och de vallgravar som satan berett för dem som vandrar i mörker. Det är Han som har skickat mig så att jag med fred och fördragsamhet ska vägleda världen till den Sanne Guden, och åter upprätta islams moraliska värderingar. Och Han har även givit mig himmelska tecken för att tillfredsställa sökare efter sanningen, och Han har visat underliga verk i mitt stöd, och öppnat dolda ting och framtida hemligheter som enligt Guds heliga skrifter är korrekta kriterier för att känna igen den sannfärdige. Och Han har givit mig heliga insikter och kunskaper. Därför har de själar som inte önskar sanningen och som är belåtna med mörker varit mina fiender. Men jag har önskat visa medkänsla för mänskligeheten så gott jag förmår.”

[Masih Hindustan Mein, Ruhani Khazain volym 15 sidan 13]

”Den Messias som skulle komma är jag själv, tro det eller ej. Varenda en som har lyssnande öron bör höra. Detta är Guds verk, och är underligt i folks ögon…

Jag har påbjudits att utveckla de moraliska krafterna. Eftersom hela denna mission och denna verksamhet har en messiansk nyans i sig, så har Gud givit mig namnet Messias. Nu när jag gått så långt i anspråket så medger jag att även kristna kommer att vara mina motståndare, men hur skulle jag kunna vara rädd för någons motstånd då det är Gud som skickat mig med påbud? Om detta anspråk vore mina egna uppdiktade ord så hade minsta lilla motstånd slagit mig ner utmattad. Men detta är inte något som står i mitt eget begrepp. Jag är redo att förklara för varje människa med en sund natur, och för att tillfredsställa honom kan jag ta till varje tillåten och regelrätt metod. Jag säger i sanning att detta är den tid som muslimer enligt sin tro och kristna enligt sin förmodan inväntade. Detta är tiden som utlovats. Nu har den ankommande kommit, vare sig någon godtar det eller inte. Gud brukar visa storslagna tecken till stöd för sina utsända, och Han brukar tillfredställa hjärtana. Allt som var ödelagt för Messias har inträffat. Nu får man tro eller inte tro – den utlovade Messias har kommit – och det är jag.

[Malfozaat volym 2 sidan 285]

”Jag svär vid Guden i Vars hand mitt liv vilar att det är Han som har skickat mig, och att det är Han som har kallat mig profet, och det är Han som har kallat mig den utlovade Messias, och Han har visat storslagna tecken i mitt stöd som uppgår till trehundra tusen.

[Tatimma Haqiqatul Wahy, Ruhani Khazain volym 22 sidan 503]

”Det är jag som är Guds spegel. Den person som kommer till mig och godtar mig kommer ånyo att få se Guden som andra människor endast har sagor om i sina händer. Jag har kommit till tro på Guden som mina förnekare inte känner till, och jag säger i sanning att det som de tror på enbart är antagna avgudar och inte Gud. Det är därför som deras avgudar inte kan hjälpa dem. De kan inte ge dem någon kraft. De kan inte bilda någon god förändring inom dem. De kan inte visa några stödjande tecken för dem.

[Nuzul Masih, Ruhani Khazain sidorna 462-463]

”Och författaren har fått kännedom om att han är tidens reformator, och att hans andliga utmärkelser liknar Jesus, Marias sons, utmärkelser, och att den ene har slående liknelser med den andre, och att han givits utmärkelse över flera av de stora fromma män som förflutit, likt  särskilda profeter och sändebud, och detta enbart genom välsignelser av att ha efterlevt den bäste bland skapelsen och det främste sändebudet (frid vare med honom), och att vandra i hans (dvs författarens) väg leder till frälsning, lycka och välsignelse, och att gå emot honom leder till avlägsnande och berövelse.”

[Surma Chashm Ariya, Ruhani Khazain volym 2 sidan 319]

Den Utlovade Messias (frid vare med honom) skrev:

امروز قوم من نشاسد مقامِ من         روزے بگریہ یاد کند وقتِ خوشترم

Idag uppskattar inte mitt folk min ställning,

En dag kommer då de med tårar kommer ihågkomma dessa mina lyckliga dagar

[Izalah Auham, Ruhani Khazain volym 3 sidan 184]