Behovet av religion

Den Utlovade Messias^as skriver:

”I världen engagerar sig människor i tusentals olika uttömmande diskussioner för att granska religion, men de saknar ett slutgiltigt mål eller slutsats att sikta på. En sann religion är så pass framgångsrik i att avlägsna mänsklig blindhet och att skänka välsignelser att dess följare i sina praktiska liv tydligt kan ses uttrycka hängivenhet till Gud och kärlek samt tillgivenhet för Guds skapelse. Den som är sant hängiven åt en sådan religion kommer att nå det slutgiltiga målet och syftet för vilket deras själar törstar och längtar efter att uppnå. Ofta tror människor på en inbillad Gud vars krafter inte längre är synliga varken i nutid eller framtid, utan de har istället kvarlämnats i tidigare berättelser återgivna av deras följare. Då de tror på ett hypotetiskt koncept om Gud så förmår de inte att avstå från synd; ju mer deras trångsynthet och fördomsfullhet ökar, desto mer ökar deras djärvhet i att utföra omoraliska och onda handlingar. Själviska och egoistiska passioner överväldigar dem likt en flod, som bryter sina vallar och översvämmar den åt alla håll och ödelägger många marker och hem.”

”Den främsta uppgiften en person har är att uppnå övertygelse om Guds existens, och anta en sådan religion som kan ge en sådan övertygelse att han kan frukta Gud och sky synd. Hur kan man uppnå en sådan övertygelse? Det kan inte ske enbart genom sagor och berättelser. Det kan inte uppnås av enbart argument. Det enda sättet att uppnå övertygelse är att uppleva Gud upprepade gånger genom samtal med Honom eller att vittna Hans extraordinära tecken, eller att hålla sällskap med någon som har denna upplevelse.”

”Man bör komma ihåg att religion inte enbart avser att delta i diskussioner, debatter och ordväxlingar. Detta saknar betydelse såvida man inte utvecklar det praktiska tillstånd som religionen kräver. Annars vore det något som Gud ogillar. Vi vet utifrån det praktiska tillståndet hos tidigare helgon inom Islam och Hinduism att de levde som de lärde.”

”Profeterna förr i tiden skickades enbart för specifika nationer, klaner och folk och därför var de läror som dessa profeter medförde ofulländade. Mänskligheten utvecklades fortsatt och gjorde framsteg i sitt förstånd, intelligens samt förmågor och därför var behöver behovet av reformation mindre omfattande då mänskligheten ännu inte var redo för den högsta formen av lära. Slutligen kom den tid då människans förmågor hade gjort tillräckliga framsteg men synd, last, immoralitet, ondska och dyrkandet av människor var omfattande i världen. Sann Enhet av Gud (tauhid) och Sannfärdighet fanns ej att beskåda varken hos hinduer, zoroastrer, judar eller kristna, och människornas förmågor var insvepta i märker och i själviska motiv och passioner. Vid denna tid uppenbarade Gud den Heliga Qur´anen för den Helige Profeten^sa och lärde ut Islam till världen, som är perfekt och fulländad.”

”Människan har skapats för att lyda och underkasta sig Gud. Ingen önskar förbli blind och om någon således är medveten om att frälsning finns i att lära känna Gud så kan de i sitt sökande efter Honom inte nöja sig med blott en handfull berättelser och legender. De skulle snarare vilja bli fullt bekanta med Guds Fulländade Attribut så att Han må igenkännas. Enbart genom att följa Islam kan denna önskan bli fruktbar. Hos vissa har denna önskan kvävts av deras själviska egon och passioner. Det finns de som längtar efter världsliga njutningar och nöjen och är besatta av materialism och därför helt negligerar Gud och saknar helt viljan att eftertrakta kontakt med Gud… Islams Gud stänger inte välsignelsens portar över någon, utan inbjuder med öppna armar och säger att de som förbrukar all sin energi i att rusa mot Honom kommer att finna porten till Hans belöningar och frikostighet vidöppen.”

”En religion som inte framvisar levande tecken misslyckas med att locka sina följare till Gud och kan inte ingjuta motvilja till synd och last i dem. Religiösa anhängare må högt proklamera sin religion men det är omöjligt för dem att uppnå ett sant rent hjärta, välmående och äkta fruktan för Gud så länge de inte upplever en extraordinär händelse genom att följa den religionen. Ett nytt liv kan enbart ingjutas inom en när färsk övertygelse och tro frambringas, och detta är, och som det alltid har varit, endast möjligt när nya mirakler visas. ”

”Jag vill klargöra för muslimer, kristna, hinduer och Arierna att jag inte har någon fiende. Jag älskar alla människor likt en barmhärtig mor älskar sina barn. Nej, ännu mer! Jag är endast fientlig till falska läror, läror som motsätter sig sanningen. Sympati med alla människor är mitt kall. Att predika mot falskhet, illojalitet mot Gud, tyranni, ondskefullt uppförande, orättvisa och immoralitet är mitt uppdrag.

Min motivation för denna djupa sympati är att jag har funnit en guldgruva, och fått tillgång till en obegränsad källa av värdefulla stenar. I denna gruva har jag funnit en skimrande och ovärderlig juvel. Den är så ovärderlig att om jag delar den bland alla mina medmänniskor, så kommer varenda en att bli rikare än den rikaste bland dem i guld och silver. Vad är denna juvel? Det är den sanne Guden. Att nå Honom är att känna Honom, att bli fullständigt medveten om Honom, att hysa sann tro på Honom, att förenas med Honom i sann kärlek. Att mottaga sanna välsignelser ifrån Honom i utbyte. Då jag funnit en sådan ovärderlig skatt, vore det ondsint av mig om jag inte låter mina medmänniskor få kännedom om detta. Kan jag låta dem gå hungriga medan jag har välstånd? Nej, det ska inte få bli så, så länge jag kan vara till tjänst. Mitt hjärta brinner över deras nöd och hunger. Min själblir nedstämd över deras mörka och ansträngda tillvaro. Jag vill se deras hem fyllas med gudomliga rikedomar. Jag vill se de, fulla av tro och sanning. Fulla till sitt mått.”

”Gud är en älskvärd skatt. Håll Honom kär. Han är din Hjälp på varje steg. Du är ingenting utan Honom och (utan Honom) är era medel och metoder innehållslösa.”

Den fem pelarna av Islam utgör vår bekännelse. Guds uppenbarelse, dvs Qur´anen som vi uppmanas att hålla fast vid, står vi fast vid. Måtte Gud vara behagad med Umar, likt honom har vi ständigt orden ”tillräcklig för oss är Guds skrift” på våra läppar. Om det råder motsättning mellan Hadith och Qur´anen så följer vi Hazrat Aisha (måtte Allah vara nöjd med henne) och väljer Qur´anen, särskilt gällande de historiska texter som alla skolor betraktar vara fria från tillägg. Och vi tror att det inte finns någon gudom, ingen värdig tillbedjan, annan än den Allsmäktige Allah, och att vår mästare Hazrat Muhammad Mustafa (må Allahs frid och välsignelser vare med honom) är Hans sändebud och Khatamul-Anbiya. Och vi tror att änglar existerar, att återupplivandet av kropparna efter döden är sant, och att Domedagen också skall inträffa, och att Djanna (paradiset) och Gehanna (helvetet) existerar. Vi tror att allt det som lärdes ut om detta av den Heliga Qur´anen och den Helige Profeten är sant. Vi tror att den som önskar subtrahera ett jota eller tillägga ett jota från detta, Islams Shariah, och även den som förringar Islams påbud och praktiker, helt saknar tro och en förnekare av Islam. Vi råder vår Jamat (församling) att hysa sann och uppriktig tro på den Heliga trosbekännelsen, La Ilaha Ill-Allah, Muhammad-ur-Rasulullah, att leva och dö med detta, och även att tro på ala profeter och alla böcker, vilkas sannhet intygas av Qur´anen; att med sann anda beakta fastan, bönen (Salat), Zakat och Vallfärden (Hajj) samt alla påbud och förbud som Allah den Allsmäktige och Hans Sändebud fastslagit. I korthet råder vi dem att deras tro skall innefatta alla övertygelser och uppförandekoder som enstämmigt accepterats av tidiga muslimer, alltså allt det som accepterades som en del av Islam genom konsensus av Ahl-i-Sunna. Det finns inget annat alternativ. Och vi kallar himmel och jord till vittne om att detta är bekännelse och detta är vår tro.” (Ayyamus Sulh s 86-87)