Tron på Domedagen

Frågan om livet efter döden har alltid rört människans sinne i alla tidsåldrar oavsett religionstillhörighet. Där finns också den ateistiska synen som totalt förnekar möjligheten till ett liv efter döden. Religionerna som tror på ett liv efter döden kan delas in i två kategorier;

1. De som tror på en reinkarnation av själen, tillhörande en död person, till en ny människa eller djurform som existens.
2. De som tror på ett utomvärldsligt tillstånd efter döden.

Den ateistiska synen är utanför diskussionsområdet. Så när det gäller den Islamska läran tillhör Islam den kategorin av religioner som förkastar varje möjlighet till reinkarnation i någon form. Men de som tror på en utomvärldslig form för andlig eller kroppslig existens är uppdelade bland dem själva på många områden. Inom varje religion skiljer sig meningarna åt bland anhängarna. Så med hänvisning till anhängarna av de olika religionerna kan ingen religion tillskrivas någon tro utan fara för motsägelse.

Inom Islam hålls olika åsikter bland olika inriktningar eller lärda muslimer. Den generella förståelsen tenderar till att uppfatta den utomvärldsliga livsformen väldigt lik den kroppsliga här på jorden. Följaktligen är konceptet om himmelen och helvetet en materiell föreställning snarare än en andlig föreställning. Himmelen presenteras enligt deras koncept som en oändlig stor trädgård bokstavligen överflödig med vackra träd som kastar evig skugga under vilka floder rinner. Floderna består av mjölk och honung. Trädgården är full av frukter, och allt vad människan önskar sig av trädgårdens frukter får den på befallning. Köttet tillhör olika sorters fåglar, det är bara att önska sig vilket kött man speciellt behagar. Kvinnligt sällskap av utomordentlig skönhet och finess förses till fromma män utan någon begränsning till antalet, utan antalet avgörs enligt mannens kapacitet. Så många som de klarar av skulle de få.

Vad skulle de göra? Hur skulle de hänföra sig till varandra? Skulle de få barn eller skulle de leva ett ofruktbart liv av njutelse? Dessa är all de stumma frågorna. Njutbarheten som den är förstådd är intensivt sensuell. Inget arbete att utföra, inget arbete som går förlorat, ingen ansträngning att göra. Ett perfekt liv (om ett sådant kan kallas för perfekt) av komplett och total lättja, med valet att äta för mycket, dricka för mycket, eftersom det även kommer att finnas floder av vin nära floderna av mjölk och honung. Ingen rädsla för sur mage eller berusning! Lutande tillbaka på himmelska kuddar av silke och brokad kommer de att spendera tiden i en evig lycka – men vilken evig lycka!

De finns andra inom Islam som kategoriskt förkastar denna naiva förståelse av Qur’anens referenser av himmelen. Med många referenser till verser i den Heliga Qur’anen bevisar de att det Qur’anen beskriver endast är en metaforisk beskrivelse som inte har något kroppsligt i sig. Faktum är att den Heliga Qur’anen gör det väldigt klart att det kommande livet kommer att vara så annorlunda från alla former av liv här på jorden. Det är bortom all mänsklig fantasi att ens ha den blekaste aningen om den utomvärldsliga verkligheten.

… från att omforma er och från att utveckla er till något vilket ni icke har någon kännedom om.
Sura Al-Waqiah (Kapitel 56: Vers 62)

Detta är den bestämda redogörelsen av Qur’anen angående ämnet. På senare tid har grundaren av Ahmadiyya Samfundet, Hazrat Mirza Ghulam Ahmad as av Qadian, presenterat denna syn på andlig existens i jämförelse med kroppslig existens i sin unika och utmärkta avhandling kallad ”Filosofin i Islams lära”. Allt som framställs i boken är väldokumenterat med hänvisningar till Qur’anen och traditioner av den Helige Grundaren av Islam. En kort redogörelse av det återges här.

Enligt hans grundliga studie kommer livet efter detta inte vara materialistiskt. Istället kommer det vara av spirituell natur, av vilket vi endast kan visualisera vissa aspekter. Vi kan inte bestämma exakt hur saker och ting kommer att ta sin form. En av de mest framträdande dragen från hans vision om livet efter detta angår själen, som kommer att ge liv åt en annan mer sällsynt enhet. Denna enhet kommer att stå i samma förhållande till själen som själen står i förhållande till vår kropp i denna värld. Denna skapelse av en själ utifrån våran själ kommer att relateras till den sorts liv vi har levt här på jorden. Om våra liv här på jorden tillbringas i underkastelse till Guds Vilja och Hans befallningar, så kommer våra sinnen att gradvis bli kultiverade och anpassade till att kunna njuta av andliga njutningar på samma sätt som vi njuter av kroppsliga njutningar. Inom våra själar kommer en sorts embryonisk själ att ta form. Med detta kommer nya förmågor att skapas och nya sinnen att förvärvas, med vilka de som är vana vid kroppsliga njutningar inte kommer att kunna finna någon glädje. Dessa nya typer av förfinade människor kommer att kunna finna innehållet i sina hjärtan. Uppoffringar istället för inkräktandet på andras rättigheter kommer att bli njutbart. Förlåtelse kommer att ta övertaget över hämnd, och kärlek utan något själviskt motiv kommer att skapas som en andra natur, vilket kommer att ersätta alla förhållanden som har någon dold baktanke. Följaktligen kan man säga att en ny själ utifrån den redan existerande själen är under uppsegling.

Alla dessa projektioner angående utvecklingen av själen är slutsatser dragna från olika verser från den Heliga Qur’anen. Den precisa naturen av framtida händelser kan därmed inte bestämmas i detalj. Man kan endast säga att något i linje med det som har beskrivits kommer att inträffa, medan detaljerna för framtida händelser ligger bortom människans förståelse.

Det finns också vissa andra aspekter av det nya livet som måste diskuteras. Konceptet om helvete och paradis i Islam är fullständigt olik den syn som människor normalt har på ämnet. Helvete och paradis är inte två separata platser som upptar olika rymder av tid och rum. Enligt den Heliga Qur’anen täcker paradiset hela universum. ”Var skulle då helvetet i så fall vara?” frågade en av den Helige Profetens följeslagare. ”På samma plats”, var svaret, ”men du kommer inte ha förmågan att förstå deras samexistens”. Sagt i vanliga mänskliga termer, så kommer de se ut att ockupera samma tid och rum, men eftersom de tillhör olika dimensioner så kommer de att samexistera utan att interferera med varandra och istället stå i nära förhållande till varandra.

Men vad innebär då paradisets sällhet och eldens pina i helvetet? För att svara på denna fråga har den Utlovade Messias as illustrerat följande: ”Om en man nästan dör av törst men för övrigt är helt frisk, så kommer kallt vatten att skänka honom en sådan djup tillfredställande njutning, som annars inte kan åtnjutas när han normalt dricker vatten eller när han dricker en utsökt dryck av sitt tycke. Om en man är törstig och även hungrig så behöver han en omedelbar källa av energi. En kyld klase av vindruvor kan då skänka honom en sådan djup tillfredställelse vilken annars inte kan åtnjutas i normala förhållanden. Men samtidigt är god hälsa en nödvändighet för dessa njutningar. Tänk er nu istället en väldigt sjuk man, som håller på att få kväljningar och försöker kräkas upp den lilla vätska som han har kvar i kroppen, och är nära döden på grund av uttorkning. Om man bjuder honom på ett glas kallt vatten eller en klase kylda vindruvor, så kommer han inte bara att avstå, utan själva åsynen av dessa saker kommer att skapa en häftig avsmak och absolut avsky hos honom”.

Med hjälp av sådana illustrationer klargjorde den Utlovade Messias as att helvete och paradis endast handlar om relativitet. En hälsosam själ, som har förvärvat ett sinne för goda saker, kommer att åtnjuta ännu större njutning än innan när den kommer i omedelbar kontakt med ett objekt av sitt tycke. Allt som en frisk andlig man kräver under sitt liv är att uppnå och känna Guds närhet och Hans egenskaper som aldrig förr. I paradiset kommer en sådan frisk själ att kunna börja se, uppnå och känna Guds närhet och Hans egenskaper som aldrig förr. Sådana saker kommer, enligt den Utlovade Messias as, inte bara att förbli andliga värderingar utan kommer att anta överjordiska former som den nyfödda himmelska själen kommer att åtnjuta med hjälp av den gamla själen, som kommer att fungera som en kropp för den. Detta kommer återigen att vara en fråga om relativitet. Det omvända kommer att bli ett sant helvete, i den bemärkelsen att en ohälsosam själ kommer att skapa en ohälsosam kropp för den nya själen i livet efter detta. Och samma faktorer som skänker njutning till den hälsosamma själen kommer att skänka pina och djup smärta för den ohälsosamma själen.

När vi talar om vårat medvetande och vår själ i jämförelse med vår kropp av kött och blod så finns det en oerhörd skillnad hos karaktären av deras existens, som nästan är ofattbar. Varje del av kroppen är levande och bultar av liv, inte bara i materiella termer utan även i medvetenhet. Varje del av människans kropp är begåvad med någon typ av medvetenhet. Vetenskapsmän försöker förklara denna medvetenhet i termer av elektroniska impulser. Men en sådan förklaring är grovt förenklad och beskriver inte det övergripande medvetandet och undermedvetandet hos människan eller immunsystemet och andra självständiga funktioner hos människokroppen, vilka ligger långt bortom vår förståelse.

Så vad är medvetandet? Hur kan detta ultimata ”Jag” i varje levande ting definieras och förklaras? Kan vi referera till det i psykologiska termer av ett ego? Men aldrig någonsin har en psykolog kunnat definiera egot. Det är något som i religiösa termer beskrivs som själen. Det finns inte något sätt att mäta förhållandet mellan själen och vår kropp. I termer av utsökthet är själen, även i den mest förenklade formen av vår uppfattningsförmåga, så förträffligt och så förfinad att den inte på något sätt kan liknas vid den kropp som den upptar. Tänk dig nu scenariot av födelsen av en ny själ inuti redan existerande själen över en period av miljarder år. I slutet av denna utveckling kommer vi, i termer av raritet, att erhålla en själ som står i samma förhållande till den gamla själen som den gamla själen står i förhållande till vår kropp. Något liknande denna utveckling kommer att ske, i relativa termer, och den framtida existensen av liv kommer på detta sätt också att kombinera två olika tillstånd i en enda enhet. I relativa termer kommer ett tillstånd vara lik kroppen och den andra lik själen. I jämförelse med vår kropp kommer våran själ att uppträda som en kropp i en ny utvecklad form av existens.

För ytterligare detaljer kring ämnet uppmanas läsaren till att läsa den fullständiga redogörelsen, som avhandlar inte bara detta ämne utan diskuterar även andra teman som uppviglar många människors tankar världen över.

Kort sagt, så skapar varje individ sitt eget helvete och sitt egna paradis. Och i enlighet med varje individs tillstånd skiljer sig varje persons paradis från andra personers paradis och på samma sätt skiljer sig varje persons helvete från andra personers helvete, samtidigt som dessa tillstånd upptar och befinner sig i samma tid och rum i en utomvärldsliga dimensioner.

Vad sker med en människas själ mellan perioden av dennes kroppsliga död och dennes återuppståndelse på Domedagen? Den Helige Profeten sa uppges ha sagt att efter vår död så kommer fönster att öppnas i våra gravar; för de fromma kommer fönster att öppnas från paradiset och för de orättfärdiga kommer fönster att öppnas mot helvetet. Om vi dock skulle öppna en grav så skulle vi inte finna några fönster! Så det bokstavliga godtagandet av dessa ord kommer inte att framföra den sanna betydelsen av detta ämne. Det är omöjligt att den Helige Profeten sa någonsin skulle vilseleda oss, därmed måste han ha talat metaforiskt. Hade så inte varit fallet så skulle vi, varje gång vi grävde upp en grav, finna fönster som öppnade mot helvetet eller fönster som skulle låta oss känna den ljuvliga doften av paradiset. Men vi bevittnar inte något av detta. Så vad innebär den Helige Profetens ord?

Graven är i själva verket en intermediär fas av existens mellan detta liv och livet härefter. Här kommer det spirituella livet gradvis fortskrida genom flera steg tills det når sitt slutliga öde. Med Allahs Befallning, kommer sedan en trumpet att ljuda varpå den slutliga spirituella formen kommer att skapas. Under denna tillfälliga period kommer olika själar att passera olika skepnader av paradiset eller helvetet innan de når sin slutliga grad av fullkomlighet, redo att uppbringas i ett fullständigt transformerat väsen. Qur’anen illustrerar detta koncept på ett väldigt vackert sätt:

Er skapelse och er uppståndelse är bara som en enda själs (skapelse och uppståndelse).
Sura Luqman (Kapitel 31: Vers 29)

Funderandes över skapelsen av ett barn från en enda cell, finner man följande Qur’aniska redogörelse:

Det är Han som formar er som Han vill i moderliven…
Sura Al-Imran (Kapitel 3: Vers 7)

Detta ämne är relaterat till ämnet om de två identiska skapelserna som har nämnts ovan. Tag för exempel fallet med barn som har medfödda sjukdomar. Sådana barn ådrar sig inte plötsligt sjukdomen vid förlossningen, utan utvecklar gradvis ett sjukligt tillstånd som är progressiv och som börjar vid tidpunkten av deras tidiga embryoniska stadium. På samma sätt kommer en själ som är spirituellt sjuk, i sitt embryoniska stadium innan dess återuppståndelse på Domedagen, att lida genom olika skepnader av helvete likt det sjuka barnet i sin moders livmoder. Ett hälsosamt barns utveckling är däremot totalt annorlunda, till och med dess sparkande uppskattas av modern.

Frågan som nu uppstår är: Kommer själen att framskrida på samma sätt som barnet i livmodern, och kommer den att passera samma stadier? Svaret på denna fråga finns i samma vers från Qur’anen som framställdes tidigare: Ma khalakakum wa ma basukum illa ka nafsin wahidin – Er skapelse och er uppståndelse är bara som en enda själs (skapelse och uppståndelse).

För att förstå den andra skapelsen eller återuppståndelsen, så behöver vi förstå hur ett barn tar form i sin moders livmoder. Dessa former tar uppenbarligen endast nio månader att utveckla, medan livets skapelse i verkligenheten är spridd över flera miljarder år. För att gå tillbaka till början av det zoologiska livet, så genomgår ett barn nästan alla olika stadier av livets evolution. Utvecklingen av ett barn, från början av graviditeten till dess kulmination nio månader senare, reflekterar alla stadier av skapelsen. Med andra ord, repeteras alla faser av evolutionen på dessa nio månader, en efter en och i en sådan hög hastighet som är bortom vår fantasi. Den upprätthåller alla stadier av evolutionens system och presenterar en bild av den.

Skapelsen av livet har genomgått en lång period av utveckling för att nå den form som vi bevittnar på nio månader. Detta belyser det faktum att perioden av vår första skapelse var väldigt lång och att vår andra skapelse också kommer att sträcka sig över en lång tidsperiod. Genom att studera dessa nio månader kan vi lära oss en hel del om de miljarder år av livets historia, också om själars evolution i den nästa världen. Det är nog säkert att dra slutsatsen att den tidsperiod som krävdes från livets tidiga ursprung till den slutliga skapelsen av människan, återigen kommer att krävas för utvecklingen av själen efter döden.

Till stöd för detta resonemang deklarerar den Heliga Qur’anen kategoriskt att när själarna är återuppståndna så kommer de att tala med varandra för att försöka avgöra hur länge de levde på jorden. Vissa kommer att säga ”Vi levde i en dag” medan andra kommer att säga ”Vi levde i mindre än en dag”. Allah kommer då att säga: ”Nej, inte ens det är korrekt”. Med andra ord kommer Allah att säga ”Ni levde på jorden mycket kortare tid än vad ni uppskattar”. I verkligheten är förhållandet mellan ens livstid och en liten del av en dag i stort sett detsamma för tiden det kommer att ta för en själs återuppståndelse i förhållande till hela dess gångna liv. Ju längre bort något är desto mindre ter det sig vara. Våran barndom känns som en erfarenhet av endast några sekunder. Ju längre bort stjärnor är belägna, desto mindre ser de ut att vara. Vad Allah försöker säga oss är att vi inte kommer att bli dömda dagen efter det att vi har dött. Istället kommer dömandet att inträffa så långt fram i tiden att våra förra liv kommer att te sig vara endast några sekunder långa, som en liten punkt långt borta.

Kortfattat beskrivs en människas återuppståndelse som en omvandling som hon inte kan föreställa sig och en händelse som är lika säker som hennes existens på denna jord. Alla dessa ämnen har förklarats i detalj i den Heliga Qur’anen.