Uppmanar Koranen till krig mot icke-troende?

Det finns några verser i Koranen som har tolkats av vissa för att beordra muslimer att föra krig mot icke-troende eller att straffa dem. Det är dock viktigt att förstå att Koranens läror om krig och våld är kontextualiserade och måste läsas i deras historiska sammanhang.

Dessa verser i Koranen citeras ofta i detta sammanhang;

Tillstånd att strida har givits till dem mot vilka krig förs, på grund av att de har förfördelats, och Allah har sannerligen makt att hjälpa dem. (22:40)

”Och strid på Allahs väg mot dem som strider emot er, men överträd icke. Allah älskar sannerligen icke överträdarna.” (2:191)

Det är dock viktigt att notera att dessa verser uppenbarades i samband med tidig islamisk historia, när muslimerna emigrerade från Mecka till Medina för att få leva i frid och utöva sin religion. Trots emigrationen fortsatte förföljelsen, Mekkaborna samlade andra stammar och attackerade muslimerna, målet var att utplåna dem från jordens yta. På den tiden sågs befallningen att slå tillbaka som ett nödvändigt medel för självförsvar.

Dessutom betonar Koranen också vikten av fredlig samexistens med icke-muslimer, vilket exemplifieras av profeten Muhammads (Allahs frid och välsignelser vare med honom) eget liv och läror. Till exempel lär Koranen att muslimer ska behandla icke-muslimer med vänlighet och rättvisa:

”Beträffande dem som icke har kämpat mot er på grund av er religion och som icke har drivit ut er ur era hem, förbjuder Allah er icke att vara vänliga mot dem och handla rättvist mot dem, Allah älskar förvisso dem som är rättvisa.” (60:9)

”O ni som tror, var ståndaktiga för Allahs sak och bär vittnesbörd med rättvisa, och låt icke en folkets fiendskap driva er till att handla annorlunda än med rättvisa.” (5:9)

Koranens verser måste förstås i sitt historiska och sociala sammanhang och i ljuset av Koranens bredare lära om medkänsla, rättvisa och fredlig samexistens med alla människor.