Pilgrimsfärden

Ännu ett exempel som demonstrerar mångsidigheten av Islamiska föreskrifter gällande utövandet av religionen, är exemplet Hajj – pilgrimsfärden. Ännu en gång finner man fenomenet av pilgrimsfärd i alla världens religioner, men platserna för pilgrimsfärderna är utspridda på olika platser i ett eller flera länder. Man finner inte en enda central plats som alla följare av en religion måste besöka minst en gång i livet. Förvånande nog finner man exakt en sån plats i Islam nämligen Mekka, där muslimer från hela världen förväntas att samlas och att spendera ungefär tio dagar enbart tillägnade åt att komma ihåg Gud. Pilgrimerna kommer från alla länder, alla nationer, alla raser och i alla åldrar. Män, kvinnor och barn, alla samlas en gång per år i en fantastisk samling, ibland i miljontals. Denna stora uppvisning av mångsidigheten syns inte i någon annan religion. Därav alla höjda fingrar i olika områden inom den Islamiska läran, som pekar åt samma meddelande, om föreningen av mänskligheten på jorden under Guds enighet.

Pilgrimsfärden som institution kan spåras till Abrahams as tid. Men det finns väldigt klara uppgifter i Qur’anen som beskriver det som en urgammal institution, med början i urminnes tider när det första Guds Hus var byggt i Mekka. I de gamla tiderna, uttalades Mekka som Baka, så den Heliga Qur’anen hänvisar till att det första huset byggdes i Baka och inte i Mekka. Det kallas också Bait-ul-Ateeq, eller det äldsta huset. Abraham as reste upp det från ruinerna, som han upptäckte under Gudomlig vägledning, som han fick i uppdrag av Gud att återuppbygga med hjälp av sin son Ismael. Det är samma ställe där han hade lämnat sin fru Hagar och sitt spädbarn Ismael, återigen efter Gudomlig vägledning. Men byggandet av Guds Hus påbörjades inte förrän Ismael uppnådde en viss ålder där han kunde vara till hjälp. Så båda jobbade tillsammans för att återuppbygga huset och att återstarta pilgrimsinstitutionen.

Många riter utförda under pilgrimsfärden är rotfästa från de tidiga dagarna av återuppbyggnaden av Guds Hus, och vissa går ännu längre tillbaks i tiden. Till exempel, springandet mellan Safa och Marwah, två små kullar nära Guds Hus, görs till minne av Hagars letande efter något tecken som tydde på mänsklig närvaro så att hon och hennes barn skulle kunna få hjälp i nödens timme. Barnet beskrivs att ha blivit extremt motspänstigt på grund av själsval från törst, slående på marken med sina hälar i ren desperation. Där sägs det att det började spruta en fontän som en idag existerar, och vattnet i den brunn som senare byggdes runt det området anses vara välsignat vatten. De flesta pilgrimer som utför Hajj försöker därför ta med sig vatten därifrån som ett sätt för välsignelse för deras släkt och vänner.

Det finns andra riter och traditioner som bör förklaras kortfattat. Under pilgrimsfärden bär pilgrimerna inte något sytt klädesplagg, istället har de på sig två lösa lakan. Detta är ytterligare en antydan av de mest forntida traditioner. Det indikerar att institutionen för pilgrimsfärd började innan människan hade lärt sig att ha på sig sydda kläder. De hade bara börjat täcka sig. Som så verkar det som att det är till minne av dessa forntida människor som brukade kretsa runt det första huset, som var byggt för Guds tillbedjan. I denna enkla klädsel förväntas pilgrimerna göra det samma. Rakningen av huvudet är ett viktigt kännetecken som hittas universellt som en form av hängivelse bland munkar, präster, eremiter och vishnus. Detta bidrar ytterligare till mångsidigheten av dess karaktär. Kvinnor är befriade från att raka sina huvuden, men de behöver symboliskt klippa sitt hår som ett tecken. På de platser som Abraham as är känd för att ha ihågkommit Gud i samma stil som en berusad älskare, och ha prisat hans glans med högljudd sång. Så begärs det av pilgrimerna att göra detsamma på samma platser.